2010-11-29
02:22:47
02:22:47
...Du är min ledstjärna och vän...

Jag borde egentligen ligga och sova nu, för länge sen. Men det går inte.. Och som vanligt så börjar jag att kolla på gamla foton och bilder då oftast ingen annan är vaken vid den här tiden, så att jag försöker underhålla mig själv.
Jag började att skrolla i "iPhoto" och släppte tillslut knappen för att hamna på en bild som jag förhoppningsvis bara skulle klicka förbi, men inte den här gången. Jag hamnade på bilden där jag en dag fick det svart på vitt att du faktiskt var borta. Jag kommer ihåg att det var som att ta emot en kula, rakt i hjärtat, utan att kunna göra något åt det. Jag visste ju självklart att jag någon dag skulle öppna tidningen och där skulle våran annons finnas med, jag hade förberett mig, i onödan. Jag trodde att jag visste hur det skulle kännas, att jag skulle läsa den som om näst intill ingenting hade hänt. Men det kommer aldrig att finnas ord som räcker till för att jag skall kunna beskriva hur ont det faktiskt gjorde, att behöva läsa denna korta text. Självklart är jag glad över att vi skickade in denna text, det är inte där min sorg ligger, utan att jag för första gången, svart på vitt, förstod att han aldrig längre kommer att få mig att skratta på det viset du gjorde, få se dig komma i din rullstol och alltid se lika glad ut över att se oss, få höra din röst, få höra på dina skämt, höra dig spela och sjunga vid pianot, se dig tillsammans med världens bästa gammelmormor, få umgås med dig och få växa upp med dig. Det finns så mycket som vi gjorde tillsammans och så många vackra minnen har vi tillsammans, men så mycket som jag önskade att vi hade gjort. Du var och kommer alltid att vara en av dom mest snälla, kloka, underbara människorna som jag någonsin har mött. Du fanns alltid där för mig vad det än gällde, du var som min bästa vän, min bästa moffa. Jag kommer ihåg att vi alltid förstod varandra, det spelade ingen roll om vi satt tysta mitt emot varandra vid ett bord och bara såg in i varandras ögon så förstod vi ändå varandra.. Det var som om vi hade ett eget språk. Att förlora en människa som dig förträngde jag att jag någonsin skulle behöva göra. Och jag kommer aldrig att förlåta mig för det, för att jag aldrig tog tag i det när du fanns hos oss och verkligen förklarade för dig hur mycket jag uppskattade allt du någonsin gjort och gjorde för mig. Självklart vad du inte odödlig, även fast jag såg dig som det, och jag visste innerst inne att tillslut skulle inte min hjälte orka med att stå emot allt i världen heller. Jag har nog alltid varit rädd att förlora dig, på grund av att du alltid har betytt så otroligt mycket för mig. Du är en av dom vackraste änglarna uppe i himlen och jag vet att du ser ner på mig och vakar över mig för varje dag som går. Önskar att du fortfarande fanns kvar hos oss, att vi fick fira jul ihop, att du fick se mig ta studenten, gifta mig, skaffa familj och tillslut bli en vuxen kvinna som klarade av att stå på mina egna ben. För mig kommer du aldrig att vara borta helt, för mig finns du kvar och det kommer du alltid att göra, jag kommer inte att se dig längre. Jag har redan känt av din närvaro ett flertal gånger och jag har aldrig förstått mig på människor som har pratat om sånt föns nu. Jag är så tacksam över den kontakt som jag ändå kan ha med dig idag, även fast den inte alls är lik den vi än gång hade. Men jag skulle aldrig klara av att förlora dig helt och hållet. Och jag vet att det inte var den sista gången som jag träffade dig innan du lämnade oss. Jag vet att vi kommer ses sen igen.
Jag kommer aldrig att glömma dig. Du var och kommer alltid att vara världens bästa moffa för mig.
Vila i frid.
2010-03-31
16:09:06
16:09:06
Så jävla bra!
Just nu känner jag mig som en kung, stolt är precis vad jag är över mig själv!! Klarade mitt första test på körkortstestet på datorn, höll bokstavligt talat på att ge upp där ett tag, men jag klarade det! Ska nog göra ett till nu på än gång, skulle sitta fint att vara klar med en fas.. Och detta firar jag med frukt som ni ser på bilden under.
Så håll tummarna nu för att det inte ska gå åt skogen igen!!
Upd. JAG ÄR KLAR MED FAS A!!
Upd. JAG ÄR KLAR MED FAS A!!

2010-03-30
15:36:44
15:36:44
Du är det vackraste jag vet..
Jag trodde aldrig att det skulle vara så jobbigt, göra så ont och kännas så mycket som det gör att sörja en människa som stått en nära under så många år. Det känns så otroligt konstigt att veta av att du inte finns kvar på våran jord längre, att man inte kommer att få se dig le mer, få se dig skratta, få höra dina skämt, få krama om dig. Du var en sån otroligt underbar människa som alltid kommer att leva kvar i mitt minne.
Det gör så otroligt ont att vi har förlorat dig, men jag är så otroligt tacksam att jag fick dela 17 (nästan 18) år med dig. Jag har växt upp med dig, fått många fina minnen med dig. Men det jag ångrar mest idag, var att jag aldrig sa till dig hur mycket du verkligen betydde för mig, även om du kanske inte riktigt hade förstått vad jag sa. Jag är så otroligt tacksam över all den kärlek du alltid gett mig, allt du lärt mig. Jag är så ledsen att jag alltid tog dig för givet, jag visste självklart att du någon dag skulle försvinna ifrån mig, men jag hade inte räknat med det just nu, jag tog dig för givet, trodde att du skulle finnas där vid en mycket längre tid än vad du gjorde. Allt gick så fort på slutet, jag hann nog aldrig riktigt uppfatta att det här kunde vara slutet eftersom jag alltid trodde att du skulle finnas där för mig. Du har varit en sån kämpe så länge som jag känt dig, du har gått igenom mycket, varit med om mycket och klarat av så otroligt mycket. Jag trodde självklart att du skulle klara av det här med, att det bara var en kamp som du tillslut skulle övervinna precis som alla andra gånger. Men så var det inte denna gång, du orkade inte längre, men du var en stark kämpe och kämpade så otroligt mycket ända in i slutänden. Jag är så otroligt stolt över dig, så otroligt mycket som du har kämpat ända till slutet. Jag vet att du är på en bättre plats nu, där du kan göra allt som du längre inte kunde göra på slutet. Jag vet att du hade ont, och nu slipper du all smärta, du slipper att kämpa mer. Det kommer alltid att göra ont i hjärtat att veta av att du längre inte finns, men jag vet att det skulle göra miljontals gånger ondare att se dig ha så ont som du hade på slutet under en längre tid i stället. Vi kommer alla att minnas dig som den älskade och underbara människan som du verkligen var. Du togs ifrån oss, men något som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån oss är alla minnen som vi har med dig.
Du är inte borta helt och hållet, jag vet att du finns runt om oss än idag och så kommer det att förbli, du syns bara inte mer när våra ögon söker dig. Du har en plats i alla våras hjärtan som ingen någonsin kommer att kunna ta ifrån dig. Tack för den tiden som jag fick med dig. Jag är så otroligt tacksam över alla gånger som du fanns där för mig. Jag älskar dig, vila i frid.
Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.
Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.
Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.
Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.
Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

2009-11-22
23:44:36
23:44:36
Det som inte dödar dig, gör dig med tiden bara starkare
Människor blir sårade, dag in och dag ut. Det går inte att fly ifrån alla känslor som har med det negativa att göra. Det är saker som vi måste ta tag i, bearbeta och tillslut kunna gå vidare utav. Jag är en människa som absolut älskar att hjälpa människor, det spelar ingen roll hur nära dom än står mig om hjärtat. Jag känner att jag själv som människa har varit med om mycket i mitt liv, eller varit någon eller några andra nära som har varit med om mycket. Och det har fått mig som person att växa, att utvecklas och att kunna se ljus och utvägar i det mesta. Jag har lärt mig att finna utvägar, när det ibland har varit som mörkast.
Det är viktigt att man har människor runt om sig när man behöver det som mäst. Att man har människor som kan ställa upp och kämpa för än när man själv inte orkar kämpa. Alla behöver ha människor vid som kan stötta och ta hand om än om man mår dåligt, det är inte bra att vara för ensam eller själv. Självklart ska man få tid och chans till att vara ensam om man måste ta reda på något inom sig själv, men det betyder inte att man ska sitta inne i flera dagar i streck och titta in i en vägg, för på ett sådant sätt finner man inte sig själv. Det är viktigt att man själv som människa kan finnas där och visa att man bryr sig om en annan människa mår dåligt. För det man ger, får man (minst) en gång tillbaka vid ett senare tillfälla. Ingen vill bli lämnad ensam, övergiven, sårad, ledsen, förstörd osv utan att ha någon att vända sig till, för då orkar man inte. Man måste finnas där för varandra, stötta varandra, hjälpa varandra, utvecklas med varandra och tillslut försöka att lägga sig allt bakom sig och kunna gå vidare bredvid varandra. Och sånt går sällan fort, men det får ta den tid det tar, för det behöver tid. Ingen kräver att ett sår ska läka på några få dagar, det tar tid. För det är sant som dom säger.. Tiden läker sår. Även fast man inte tror på det just då. När någon nära kanske har gått bort, man har förlorat en man älskar, man har längre ingen partner. Då tror man inte på vad någon säger, då vill man sjunka igenom marken och inte komma upp igen. Men för att man en gång ska kunna må bra igen efter allt dåligt som skett så måste man få må dåligt, man måste få ligga hemma och gråta ut sig all smärta som kroppen har att ge, man måste få bryta ihop, man måste få ut alla känslor som man vill kunna få ut, man får sluta och orka för stunder (det är då ens nära och kära orkar för dig), man måste få gå sönder för att vid ett senare tillfälle kunna le igen, få känna lycka, kunna skratta, fylla kroppen med underbara känslor, finna ny blöd i livet och för att man efter att ha gått sönder skall kunna bygga ihop sig själv igen och finna den man än gång var innan ens värld rasade. Och som jag sa.. Det går inte på några dagar, det kan ta tid! Men man måste ha tålamod.. För det gör än bara starkare i slutändan.
För det som inte dödar dig, gör dig med tiden bara starkare!
Om jag inte skulle pluggat till att bli florist, så skulle jag nog vela hjälpa människor på ett eller annat sätt utefter mina egna erfarenheter i livet. Jag skulle vilja vara en förebild för människor, en pelare som dom skulle kunna luta sig emot, som en bok där dom skulle kunna finna svar, en stöttande hand och en tröstande famn. För jag älskar att hjälpa människor, för det värsta som finns är att se någon ledsen och sårad, det är underbart att se någon vara lycklig och må bra.
Det finns människor som mår bra och lever vidare på grund utav att försöka att trycka ner andra människor. Människor som oftast mår dåligt själv. Men i stället för att söka hjälp mår bättre av att förstöra för andra och få dom att må minst lika dåligt som alla andra. Tyvärr så sjunker en sådan människa i mina ögon i stället för be om hjälp och till slut växa. Men såna människor är inte ens värda ens uppmärksamhet. Men dom är kungar på att få människor som mår dåligt att må ännu sämre. Därför måste vi se efter varandra och motverka att något sånt händer.. Vi ska inte förstöra varandra, vi ska få varandra att må bra...
Ta hand om varandra där ute! Och se till att få dom du älskar att vara medveten om det.
Men kan aldrig säga att man älskar någon för många gånger, utan bara för sällan..
/ Linda
Det är viktigt att man har människor runt om sig när man behöver det som mäst. Att man har människor som kan ställa upp och kämpa för än när man själv inte orkar kämpa. Alla behöver ha människor vid som kan stötta och ta hand om än om man mår dåligt, det är inte bra att vara för ensam eller själv. Självklart ska man få tid och chans till att vara ensam om man måste ta reda på något inom sig själv, men det betyder inte att man ska sitta inne i flera dagar i streck och titta in i en vägg, för på ett sådant sätt finner man inte sig själv. Det är viktigt att man själv som människa kan finnas där och visa att man bryr sig om en annan människa mår dåligt. För det man ger, får man (minst) en gång tillbaka vid ett senare tillfälla. Ingen vill bli lämnad ensam, övergiven, sårad, ledsen, förstörd osv utan att ha någon att vända sig till, för då orkar man inte. Man måste finnas där för varandra, stötta varandra, hjälpa varandra, utvecklas med varandra och tillslut försöka att lägga sig allt bakom sig och kunna gå vidare bredvid varandra. Och sånt går sällan fort, men det får ta den tid det tar, för det behöver tid. Ingen kräver att ett sår ska läka på några få dagar, det tar tid. För det är sant som dom säger.. Tiden läker sår. Även fast man inte tror på det just då. När någon nära kanske har gått bort, man har förlorat en man älskar, man har längre ingen partner. Då tror man inte på vad någon säger, då vill man sjunka igenom marken och inte komma upp igen. Men för att man en gång ska kunna må bra igen efter allt dåligt som skett så måste man få må dåligt, man måste få ligga hemma och gråta ut sig all smärta som kroppen har att ge, man måste få bryta ihop, man måste få ut alla känslor som man vill kunna få ut, man får sluta och orka för stunder (det är då ens nära och kära orkar för dig), man måste få gå sönder för att vid ett senare tillfälle kunna le igen, få känna lycka, kunna skratta, fylla kroppen med underbara känslor, finna ny blöd i livet och för att man efter att ha gått sönder skall kunna bygga ihop sig själv igen och finna den man än gång var innan ens värld rasade. Och som jag sa.. Det går inte på några dagar, det kan ta tid! Men man måste ha tålamod.. För det gör än bara starkare i slutändan.
För det som inte dödar dig, gör dig med tiden bara starkare!
Om jag inte skulle pluggat till att bli florist, så skulle jag nog vela hjälpa människor på ett eller annat sätt utefter mina egna erfarenheter i livet. Jag skulle vilja vara en förebild för människor, en pelare som dom skulle kunna luta sig emot, som en bok där dom skulle kunna finna svar, en stöttande hand och en tröstande famn. För jag älskar att hjälpa människor, för det värsta som finns är att se någon ledsen och sårad, det är underbart att se någon vara lycklig och må bra.
Det finns människor som mår bra och lever vidare på grund utav att försöka att trycka ner andra människor. Människor som oftast mår dåligt själv. Men i stället för att söka hjälp mår bättre av att förstöra för andra och få dom att må minst lika dåligt som alla andra. Tyvärr så sjunker en sådan människa i mina ögon i stället för be om hjälp och till slut växa. Men såna människor är inte ens värda ens uppmärksamhet. Men dom är kungar på att få människor som mår dåligt att må ännu sämre. Därför måste vi se efter varandra och motverka att något sånt händer.. Vi ska inte förstöra varandra, vi ska få varandra att må bra...
Ta hand om varandra där ute! Och se till att få dom du älskar att vara medveten om det.
Men kan aldrig säga att man älskar någon för många gånger, utan bara för sällan..
/ Linda

Avslutar med den här bilden (måste bjuda lite på mig själv), håller ögonen på er där ute ;)
2009-11-18
23:36:24
23:36:24
Min älskade syster

Du är en av dom viktigaste personerna i mitt liv. Jag älskar dig så otroligt mycket! Du är, har alltid varit och kommer alltid att vara en av mina största förebilder, jag ser upp till dig och har alltid beundrat dig. Jag är stolt över att få vara din lillasyster, att få stå dig så pass nära. Jag saknar dig så otroligt mycket, men jag är glad att vi ses när vi båda kan och har tid. Du får mig alltid att må bra, du finns alltid där för mig och det betyder så otroligt mycket för mig! Du är en utav dom vackraste människorna jag vet, då står mig nära hjärtat. Tack för att du är du, jag behöver verkligen en människa som dig i mitt liv! Saknar dig här nere och hoppas vi ses snart igen ♥
2009-11-17
23:53:49
23:53:49
Självförtroendet sitter i huvudet på oss själva
Självförtroendet sitter i huvudet på oss själva... Det är vi som bestämmer vad vi ska tycka och tänka om oss själva, det är vi som bestämmer om vi ska påverkas utav andra människor när dom kommenterar oss och våran vardag, sätter vi lever på osv. Det är vi själva som bestämmer om vi vill påverkas av andra, eller om vi litar på oss själva, är starka nog att stå upp för oss själva och inte låta oss bli nedtryckta utav andra människor som bara vill såra oss andra och tror att dom själva i slutändan kommer att må bättre utav det.
Självförtroendet är otroligt viktigt för alla människor, var ifrån vi än kommer och vilken person vi än är världen över. Det är viktigt för alla att känna sig säkra i sig själv, att lära känna sig själv, vem man verkligen är så att man vet vem man är och kan stå med båda fötterna på jorden. Det är viktigt för att man själv ska kunna må bra, kunna få andra att må bra, kunna sprita glädje och kärlek till alla som man håller nära och kär. Självförtroendet bygger upp en vardagliga humör, får oss att utvecklas som ensamma individer men även tillsammans, bygger upp ens attityd och sättet man behandlar andra på, varje dag.
Det fanns en tid i mitt liv då mitt självförtroende låg för mycket på minus sidan under en längre tid. Jag blev sårad, förstörd, besviken, sviken, ledsen och alla andra känslor som kan förknippas med det dåliga. Jag mådde inte bra på grund av att jag lät andra människor (som jag egentligen visste var idioter) trycka ner mig, trycka på dom där knapparna som fick mig att må dåligt. Människor jag älskade märkte jag att dom inte vela mig ett dugg gott längre, dom fick mig att sjunka till en nivå som jag alltid lovat mig själv att jag aldrig skulle falla till. Men dom påverkade mig så otroligt mycket och dom betydde så otroligt mycket för mig och mitt liv. Jag lät dom sänka mitt egna självförtroende. Jag lät dom göra mig ledsen, jag lät dom förstöra mig. Varför vet jag inte, men antagligen var det för att jag var så svag i då läget, jag mådde inte bra och jag litade på dom när dom sa att dom skulle hjälpa mig. Just vad som hände kommer jag inte att gå in på utan detta inlägg är för att kunna hjälpa andra människor (vilket jag älskar att göra). Att ha just ett dåligt självförtroende gör verkligen ont, det gör ens axlar minst 10 gånger tyngre att bära än vad dom egentligen är, man tänker mycket negativt och energin finns inte där. I vissa människor liv kan självförtroendet gå upp och ner, sådana dagar har vi nog alla. Det är som att livsglädjen är i form utav en lampa eller ett ljus, den är inte alltid tänd. Och utan den där lågan eller det där ljuset, är det hemskt svårt att se sig runt eller veta vart man är, men man själv är eller vart man ska ta vägen. Att förstöra en människas självförtroende kan förstöra en människas liv, på grund av att det är en sådan stor del utav oss.
Jag hade tidigare otroligt dålig hy (den är heller inte den bästa idag men betydligt bättre nu än då, nu finns bara dom ungdomliga hy-problemen kvar) vilket sänkte mitt självförtroende otroligt mycket. Det kanske inte syntes, men det kändes, inuti mig. För utseende och insidan går ihop hand i hand, det är som a och o. Alla människor självförtroende är så olika och det är mycket (enligt mig) på grund av utseendet och hur folk ser på sig själva. Min hy drog ner mig och min livsglädje rejält inombords, jag tappade bort mig själv men hittade som tur tillbaka till mig själv (det var även då jag kom på att florist, det var det jag skulle bli). Jag fick som tur var hjälp, och det lyfte mitt självförtroende så otroligt mycket, jag går fortfarande än idag på ansiktsbehandlingar och det har jag gjort i över 3 år nu. Dom på "hudkliniken" har hjälp mig och mitt liv otroligt mycket och dom har sätt till att jag har utvecklats som person och fått mig att känna mig tryggare i mig själv och i mitt liv. Jag klarar av att gå utanför huset utan smink, jag kan gå till badhuset utan att skämmas, jag har fått en annan syn på människor och har fått en annan syn på att utsidan inte e allt (som jag än gång trodde), och jag har lärt mig att respektera mig själv, för den jag är eller i alla fall en liten del på vägen, eftersom jag endast är 17 år så är det här bara början på min resa. Ingen är ju perfekt, men det handlar att man måste lyfta fram det som man tycker om hos sig själv och lära sig att uppskatta det som man har. Det som man tycker är mindre bra får man försöka att jobba på och försöka göra till det bättre.
Det där var bara en sak som har hänt mig, alla människor är olika men fungerar på sätt och vis på samma sätt. Det gäller att hitta något som fungerar för just den personen som behöver hjälp, för ett självförtroende det förtjänar alla att ha, det är viktigt att ha! Om självförtroendet skulle sjunka så är det viktigt att man har och får det stöd som man behöver för att kunna resa sig upp och gå vidare. Det är viktigt att finnas där för varandra, att man har familj, vänner, släkt kanske pojkvän/ eller flickvän som bryr sig om än och finns där och stöttar. Sen får man heller även aldrig glömma att ge tillbaka sen och tacka, man måste visa tacksamhet för det stödet man får för nästa gång kan det vara ens egna tur.
Alla vet hur viktigt det är att ha någon där när man mår dåligt, men det många (även jag, alla är mänskliga) tyvärr glömmer bort ibland är att ge tillbaka, men det är huvudsaken att om en annan människa sedan mår dåligt att man finns där för dom precis som dom eller någon annan gjorde för dig den gången då du mådde dåligt. Det finns inga bra ursäkter till att inte bry sig om en människa, bara dåliga. Bara ge en kram, säga några ord, ringa ett samtal som inte ens kan ta en minut, skicka iväg ett sms, ta ledigt ur sitt liv för att finnas där i en annans för en dag, kan vara små saker som leder till en enorm stor skillnad i en annans liv. Det är viktigt att vi finns där för varandra, i med och motgång när vi behöver det som mest och som minst! Hjälpa varandra att stärka sitt självförtroende eller vad det nu är. Tänk att du, som ensam människa kan leda till en sådan stor förändring i en annans människas liv.
Så var aldrig rädd att ta kontakt att med en människa, fråga hur dom mår eller om dom behöver hjälp. För något som alla nog tycker är underbart är när vi får en bekräftelse om att någon annan bryr sig om än eller tänker på än. Kom ihåg, självförtroendet sitter i huvudet på oss själva, och det är vi själva som bestämmer vem som ska få påverka oss... Ibland kan valet bli fel, men alla kan göra misstag!
Lämna gärna in en kommentar!
/Linda

